Hur intelligent är du? Om du är över medel är du bara att gratulera, då har du goda förutsättningar att göra ett bra jobb. Men om du är riktigt, riktigt smart och dessutom chef ligger du lite illa till, visar forskning…
Det finns väldigt många egenskaper som är bra för ledare att besitta: att ha självförtroende, vara inspirerande, att ha fokus, att kunna delegera, motivera, hantera konflikter, fatta beslut, vara resultatinriktad, ha strategiskt tänkande, kunna ge feedback… Listan kan göras nästan hur lång som helst. Det alla dessa egenskaper har gemensamt (förutom att de går att träna upp) är att ju duktigare du blir på dem, desto större förutsättningar har du att bli en bra chef och ledare.
Men så var det det här med intelligens. Det kanske inte är en egenskap jämförbar med de vi nyss nämnde (går det att träna intelligens?) men det är i alla fall något som är bra att ha i stora doser i de flesta sammanhang. Och då skulle man ju vilja tro att ju intelligentare du är, desto större möjligheter har du att bli en bra chef. Men så verkar det tyvärr (eller ska vi skriva tack och lov?) inte vara…
Ett forskarlag vid Universitetet i Lausanne, Schweiz, engagerade i fjol 379 mellanchefer från 30 europeiska länder som fick genomgå både intelligenstest och personlighetstest. Bland annat mättes förmågan att lösa problem, förstå instruktioner, inlärningsförmåga och förmågan att anpassa sig till förändringar. Varje chef utvärderades sedan av minst åtta av sina medarbetare som fick betygsätta hur effektiv de tyckte att chefen var i sitt arbete, skriver bl. a. Business Insider och Psychology Today
Det visade sig att cheferna fick högre betyg ju bättre de hade klarat sig på testerna – upp till en IQ-nivå på cirka 120 (genomsnittlig intelligensnivå är 100). Där planade det ut och chefer med ännu högre IQ blev bedömda som mindre effektiva ledare av sina medarbetare. De var helt enkelt för smarta för sitt eget bästa, skulle man kanske kunna säga…
Forskarna har ingen säker förklaring till varför det tycks vara på det här viset. Men de spekulerar i alla fall i några möjliga tolkningar varför högintelligenta chefer har svårt att lyckas i sin ledarroll:
• De har problem med att förklara svåra saker därför att de inte förstår att andra inte förstår.
• De har svårt att sätta sig in i sina medarbetares utmaningar.
• De har ett alltför komplext språk, pratar helt enkelt över huvudet på andra.
• Därför har de också svårare att inspirera och motivera sina medarbetare.
• De kan bli betraktade som lite udda, de är helt enkelt inte ”en i gänget”.
Men det fanns även chefer som låg lite längre ner på IQ-skalan i undersökningen. De fick ungefär samma resultat som de högintelligenta när medarbetarna bedömde deras effektivitet som chefer.
Vilket leder oss fram till den oundvikliga frågan: Är lagom alltid bäst?
Eller är det som den irländske författaren och satirikern Jonathan Swift skrev redan 1728 i Essay on the Fates of Clergymen? ”När ett sant geni uppenbarar sig i världen känns han igen på att dumskallarna alla sammansvärjar sig mot honom”.
Vad tycker du?
