Att ett gott självförtroende kan göra underverk för våra prestationer är nog de flesta medvetna om. Men visste du att du även kan påverka andra – bara genom vad du tror att de kan klara av? Rosenthal-effekten kallas det för…
Robert Rosenthal, amerikansk psykolog, genomförde 1968 ett experiment som visade att vår förväntan på andra människors prestationer kan ha stor effekt på vad de sedan presterar. Han lät ett stort antal elever vid en skola i Kalifornien genomgå ett begåvningstest. Sedan meddelade han lärarna på skolan vilka 20 procent av eleverna som hade bäst resultat på testet, och därför antogs vara dem som också skulle förbättra sina resultat mest under läsåret. Vad lärarna INTE visste var att Rosenthal hade lurat dem och istället slumpvis valt ut ”de bästa” eleverna, oberoende av resultaten på testen.
Efter läsåret testades eleverna igen. Och – håll i er nu – gruppen med de utvalda eleverna var också de som lyckats höja sina resultat mest, trots att det inte fanns någon begåvningsskillnad mellan grupperna. De ansågs även av lärarna att vara gladare, mer välanpassade och mer intresserade än sina klasskamrater.
Förklaringen forskarna kommer med är denna: Lärarnas positiva förväntningar gjorde att de visade med ord, gester, blickar, leenden m.m. att de förväntade sig mer av vissa elever och på så sätt påverkade dem att prestera mer. Det gav så småningom upphov till namnet Rosenthal-effekten. Men, tyvärr, gäller även det omvända. Har du negativa förväntningar på din omgivning (och visar det med ord och gester) finns det stor risk att det också leder till sämre prestationer.
Även om effekten, enligt forskningen, är mindre hos vuxna än hos skolelever finns den också i arbetslivet. Detta är viktigt att komma ihåg för den som har en ledande funktion:
Hur är dina tankar om dina medarbetare? Har du olika förväntning på dem? Ställer du lägre krav på vissa? Ger du mer uppmärksamhet till somliga och mindre till andra? Hur är det med beröm för goda insatser och kritik för mindre goda, behandlar du medarbetare lika här? Hur är ditt kroppsspråk gentemot dina olika medarbetare? Får några fler leenden och bekräftande nickar än andra? När dina medarbetare vill ha ett möte med dig, har några lättare att låna din tid? Svarar du på frågor mer utförligt till de du gillar medan du är väldigt kortfattad när du får frågor från de du inte har så mycket till övers för?
Kort sagt – hur mycket Rosenthal-effekt använder du dig av i ditt jobb, medvetet eller omedvetet, på gott eller på ont? Den där lågpresterande medarbetaren du går och retar dig på kanske skulle prestera bättre om han eller hon fick bli sedd ibland, uppskattning ibland, ett leende ibland…?
Många frågor blev det. Vad skulle du själv svara på dem?
