Publicerat mars 22, 2017

Brukar du reta dig på folk som kommer försent till möten? Eller är det rentav så att du själv har den ovanan? Ingen bra egenskap – men det finns vetenskapliga förklaringar till varför somliga av oss inte kan passa tider…

Nu ska det sägas med en gång – det här handlar inte om personer som av ointresse, brist på ansvarskänsla eller på rent djävulskap vägrar att passa tider. Det här handlar om alla oss som verkligen inte vill komma försent, men ändå gör det. Vi, som trots den bästa vilja i världen, ändå öppnar dörren till mötet sju minuter efter utsatt tid och och mumlar någon ursäkt till resten som tittar på oss med lite anklagande ögon och vi går och sätter oss och är extra försiktiga när vi drar ut stolen så att den inte ska gnissla och skapa ännu mer uppmärksamhet åt vår sena ankomst och… ja, ni kanske känner igen er?

Till alla oss – och till alla som fördömer oss – här kommer några vetenskapliga förklaringar (obs: inte försvar) till sen ankomst som alla har att göra med hur våra hjärnor fungerar:

Vi känner till vår fysiska omgivning FÖR bra: Forskare vid University of California, Berkeley och University College London bad en grupp studenter uppskatta den tid det tog att gå från deras studenthem till olika adresser i London, enligt Research Digest. Det visade sig att ju bättre studenterna kände till områdena desto mer underskattade de den verkliga tiden! Alltså tvärtemot vad man skulle tro.

Detta skulle kunna förklara varför vissa har svårt att komma till jobbet i tid trots att vi åker samma väg varje dag. Och att när vi ska delta i möten på jobbet, och bara behöver förflytta oss i en kort och mycket välkänd omgivning, ändå underskattar den tid det ta att gå. Forskarna tror sig ha upptäckt en ”mental egendomlighet” i vårt sätt att tänka men poängterar att området behöver studeras noggrannare…

Vi är offer för ”planning fallacy” (ungefär ”planeringens villfarelse”): Du vet sedan tidigare hur lång tid det brukar ta att göra någonting, t.ex. att ta dig från hemmet till din arbetsplats, din arbetsplats till mötesrummet etc… Men nästa gång är du mer optimistisk att det ska gå lite fortare än tidigare. Och nästa gång. Och nästa… Vilket det naturligtvis inte gör. Daniel Kahneman (nobelpristagare i ekonomi) var först med att lägga fram teorierna om ”planning fallacy” vilket innebär att du alltid kommer att undervärdera den tid det tar att utföra saker du har gjort många gånger tidigare.

Vi har en annorlunda tidsuppfattning: Det finns en vetenskaplig teori om att det finns två olika personligheter. Typ A är tävlingsinriktade, utåtriktade, ambitiösa, otåliga och aggressiva. Typ B är dess raka motsats, dvs rätt avslappnade och tillbakalutade men också nyfikna, kreativa och mindre stressade. Enligt den teorin skulle typ A vara punktligare medan typ B oftare kommer för sent.

Man har gjort tester på de två olika typerna. Försökspersoner har fått uppskatta när en minut har passerat – i genomsnitt stannade typ A klockan på 58 sekunder medan typ B väntade till 77 sekunder. Det skiljer alltså 19 sekunder per minut vilket gör en himla massa minuter utslaget på en hel dag…

Vi gillar att göra många saker samtidigt: Vi som gör många saker samtidigt blir lättare distraherad än de som fokuserar på en enda sak, enligt forskning presenterad i Science Daily. Vi har helt enkelt svårt att komma iväg till det där mötet eftersom det ständigt dyker upp massor av annat intressant att sätta tänderna i (den som vill vara elak kan säga att vi inte är riktigt medvetna om vad vi gör, men det är en annan sak).

Till alla oss som har svårt att komma i tid – och ni som fördömer oss – här kommer några tröstens ord:

Bättre sent än aldrig!

PS: Det här blogginlägget skulle ha publicerats redan igår. Planning fallacy…

Vill du att vi kontaktar dig
Vill du att vi kontaktar dig?
Skriv in dina uppgifter här nedan så tar vi kontakt med dig så fort som möjligt!