Nio sätt att ge en komplimang – bara ett är bra

Alla mår vi bra av att få beröm, vi både presterar och mår bättre om vi får veta att vi gjort ett bra jobb. Men beröm verkar vara en bristvara, så här kommer en liten skola i att ge komplimanger!

Hur ofta får du beröm av en arbetskollega, chef, kund eller vänner för den delen…? Antagligen mer sällan än du skulle vilja. Förklaringen är förmodligen att vi alla har väldigt svårt att ge komplimanger och anledningen till det är att vi har lätt att ta det goda för givet. Hälsan tiger still, heter det ju.

Men samtidigt är det så att all forskning visar att vi presterar mycket bättre om vi får uppmuntran. Tänk bara efter – hur kände du dig senast när någon kollega eller chef strödde rosor över ditt arbete? Antagligen fick det dig att må riktigt bra och gav dig ännu mer lust i ditt arbete. Så fungerar det nämligen när vi vår beröm, vi växer och blir mer motiverade.

Psykologen Susan Krauss Whithbourne har i Psychology Today kommit fram till att det finns nio olika sätt vi kan ge komplimanger på. Åtta av dem kan vara dåliga – och bara ett är garanterat bra. Här kommer hennes komplimang-skola:

Den dubbeltydiga komplimangen.
Tänk dig att en kollega gjort ett mycket bra jobb och du säger: ”Det här var sällsynt bra gjort!”. Det du menar är att det är “sällsynt att någon gör ett så bra jobb” men den du vänder dig till kan mycket väl få för sig att “det är sällsynt att han/hon gör ett så bra jobb”. En annan variant är att säga ”så här bra trodde jag inte du kunde vara”. Även här går det att tolka din ärligt menade komplimang negativt, som att du egentligen inte tycker att personen gör ett bra jobb i vanliga fall men lyckades den här gången. Undvik dubbeltydigheter, gå rakt på sak istället: ”Oj, vad bra du gjorde det här”.

Den alltför närgångna komplimangen.
Den här typen av komplimanger är oftast personliga och då gäller det att du känner personen i fråga riktigt bra. Att säga till en kollega att ”snygga byxor du har, de får dig att se smalare ut” kan kännas alltför närgånget (och kanske rent av antyda att han/hon är tjock) av mottagaren om ni inte har en väldigt nära relation även privat. Bättre då att säga ”snygga byxor du har, var har du köpt dem” vilket ger mottagaren en chans att otvunget berätta var han/hon fått tag i dem.

Den avundsjuka komplimangen.
Att berömma någon och i samma mening tydligt önska att du hade haft samma förmåga kan ställa till det. ”Du som är så fantastisk på att prata inför personalen, kan inte du lära mig hur man gör” kan få mottagaren att känna sig lite obekväm. Mottagaren kan ju knappast svara ”nej, det vill jag inte” utan att göra dig besviken. Vill du trots allt blanda in din egen oförmåga att tala inför folk kan du istället säga ”du är fantastisk på att prata inför personalen, själv är jag rätt dålig på det”. Har du tur kanske mottagaren är beredd att av egen önskan dela med sig av några knep.

Den pinsamma komplimangen.
Anta att du pratar med tre av dina kollegor och ni alla utför ungefär samma sorts arbete. Plötsligt ger du ett översvallande beröm till en av dem. Då uppnår du förmodligen två saker – du får de övriga två att känna sig sämre (de fick ju inga komplimanger trots att de jobbar med samma saker) och den du vände dig till att känna sig lite generad (framför de två andra kollegorna). Om du råkar ut för detta, och märker hur de andra två reagerar, gör då inte misstaget att säga något i stil med ”ja, men ni gör också ett bra jobb”. Sånt gör bara saken ännu värre.

Den irrelevanta komplimangen.
Om du berömmer någon med hänvisning till ”fel” egenskap kan det gå illa. ”Bra gjort att ro hem det där kontraktet, du kan ju charma alla” kan få mottagaren att tro att du inte uppskattar hans/hennes kompetens, bara att han/hon har ett trevligt sätt. Samma fenomen inträffar om du hänvisar till en grupp (“ja, du är ju duktig på sånt, du är ju man/kvinna”). Folk vill bli uppskattade för sina förmågor, inte för att de tillhör en viss grupp (kön, etnicitet, kulturell bakgrund…)

Den (oavsiktligt) oförskämda komplimangen.
Ibland är det inte bara frågan om vad du säger, utan mer hur du säger det. ”vilket fantastiskt jobb du har gjort” kan uppfattas precis tvärt om om du råkar dra ut på ordet ”faaaantastiskt”. Det låter helt enkelt som ironi eller rentav sarkasm, trots att du egentligen sagt något mycket positivt. Att berömma någon för en betydande förändring kan också innebära risker. Hur tror du till exempel att ”vad kul att du äntligen fått nytt jobb” kan uppfattas om tonfallet blir fel – att du verkligen tycker att det är kul eller att du tycker att det var på tiden att vederbörande skaffade sig ett jobb…

Försäljarkomplimangen.
Den här är lurig. Alla har vi varit med om att stå i valet och kvalet att köpa något, till exempel en ny kostym eller en jacka. Då är det mycket troligt att du av försäljaren får höra att ”den sitter helt perfekt på dig” och du blir glad och slår till. Men likväl som du ska se upp när du får sådana komplimanger ska du också vara försiktig med att ge dem – de kan fungera på kort sikt men när mottagaren märker att den inte är ärligt menad slår den tillbaka med kraft och du tappar i förtroende. Att smickra någon för att vinna en fördel kan på sikt vara en dyrköpt seger.

Den alltför ofta förekommande komplimangen.
Även om du älskar pizza kommer du förmodligen inte att uppskatta att äta pizza tio middagar på raken, det blir liksom för mycket av det goda. På samma sätt är det med komplimanger, om du strör dem omkring dig varje gång du öppnar munnen kommer de att tappa sin betydelse. Missförstå nu inte, det handlar inte om att hålla igen när du verkligen tycker att någon gjort något bra, snarare att det nog verkar lite konstigt om allt som alla gör är bra. En viss eftertanke är alltid på sin plats. En annan effekt är att din omgivning snart förväntar sig att alltid få höra något positivt från dig och om du inte levererar komplimanger i tid och otid tar de det som att något är fel.

Slutligen – den perfekta komplimangen.
Nu har du just gått igenom åtta sätt att misslyckas med din komplimang. Då är det ju inte mer än rätt att att avslöja hur en perfekt komplimang ser ut. Och det är sannerligen ingen raketforskning:
• Var ärlig. Om du inte verkligen tycker att något är bra, säg inget. Folk genomskådar dig lättare än du tror.
• Visa respekt. Vare sig det handlar om att inte bli för personlig, trampa någon annan på tårna eller göra någon obekväm. En konst som kräver träning och lyhördhet…
• Var specifik. Att säga ”bra jobbat” till någon duger men ännu bättre är att lägga till några detaljer: ”bra jobbat, det märks att du har lagt ner mycket arbete och varit noggrann med förberedelserna”. Då visar du att du verkligen uppmärksammat den andres ansträngningar.
• Vänta inte på ”rätt tillfälle”. Ge ditt beröm så fort tanken dyker upp i ditt huvud, då kommer den att verka äkta.
• Låt aldrig, aldrig anledningen till komplimangen vara egen vinning. Tex. att berömma en chef för att ligga lite bättre till. Den som fiskar efter gentjänster råkar förr eller senare ut för bottennapp.

Till dig som läst ända hit: Bra gjort, det visar att du har intresse för ditt eget ledarskap och inte tvekar att läsa en alltför lång text för att se om du till äventyrs kan lära dig något nytt…

Det är värt en komplimang!