Har du mycket att göra på jobbet? Har du lätt att ta på dig nya arbetsuppgifter? Känns det som om du hela tiden bara rusar från en sak till en annan? Då kanske du lider av – ”för-mycket-ansvar-sjukan”…
Att ta ansvar är i grunden någonting gott. Men som med de flesta andra goda saker i livet kan en överdos leda till något negativt. Är du en människa med stort ansvarskännande har du tyvärr också en svag sida: du kan lätt ta på dig alltför mycket. Speciellt om du råkar ut för någon som är skicklig på att trycka på rätt känsloknappar – alltså en som är duktig på att hitta din svaga punkt. Det behöver inte alltid vara din chef, det kan lika gärna vara en kollega eller medarbetare som utnyttjar ditt stora ansvarskännande. Eller någon i din bekantskapskrets.
Psykologen Diane Dreher listar i Psychology Today ett antal sådana känslor. Principen ”manipulatören” arbetar efter är att få dig att känna på ett visst sätt samtidigt som hen ber dig om en tjänst eller vill att du ska ta på dig en arbetsuppgift. Känner du igen dig i någon av de här situationerna är det kanske dags att se upp:
• Om någon inleder med ”Du som är så fantastiskt bra på att…” och sedan ber dig om en tjänst är varningsflaggan hissad. Visst känns det härligt att få beröm men förmodligen har du råkat ut för någon som vet att du har lätt att falla för smicker. Du blir helt enkelt så glad av berömmet att du bara inte kan säga nej. Vilket är meningen.
• ”Jag räknar med dig, utan din medverkan kommer vi inte att klara…”. Det låter som att du är en viktig person i företaget men den pratar med vill egentligen få dig att känna skuld om du skulle fundera på att säga nej. Och inte vill du väl att det ska vara ditt fel att ni misslyckas?
• ”Du måste verkligen hjälpa mig nu (annars ligger jag illa till)…”. Den du pratar med utmålar sig själv som ett offer och den enda räddningen är du. Har du verkligen mage att inte hjälpa till?
• ”Ja, du ligger ju rätt bra till för den där chefstjänsten så jag tänkte att det kan vara bra om du kunde…”. Du kanske ser det som en bra chans att äntligen stiga i graderna men egentligen är det ett (förtäckt) hot du råkar ut för. Underförstått ligger ju att du kan säga hej då till din befordran om du tackar nej till det som begärs.
• ”Det finns bara en enda människa som kan klara av det här jobbet så jag hoppas…”. En variant av den första punkten, men nu talar vi smicker big time. Men även överdrifter fungerar som smörjmedel, vem vill inte känna sig unik och enastående? Tänk att just du av jordens sju miljarder är den ende som…
Känns någon av situationerna bekant? Då är det kanske dags att fråga dig om du värdesätter andras behov mer än dina egna?
För du vill väl inte vara för ansvarsfull för ditt eget bästa?
