Publicerat februari 4, 2019

Har du hört talas om Solskjaer-effekten? Den handlar om hur man med rätt ledarstil förvandlar en icke fungerande organisation till ett vinnande lag igen…

Att vara tränare för en av världens största fotbollsklubbar är väl ungefär den mest utsatta position en ledare kan ha. Allting tränaren gör och säger granskas och analyseras. Såväl media som supportrar följer varje steg, dissikerar varje ord som sägs och ifrågasätter varje beslut. Och om det inte går bra för laget riskerar tränaren att få sparken – som tränare i ett världslag i fotboll är du nämligen inte ett dugg bättre än ditt lags prestationer!

Just detta hände strax före jul i Manchester United, den kanske största och mäktigaste klubben av alla. Under hösten hade resultaten blivit minst sagt skrala och i mitten av december fick den annars så framgångsrike och hyllade tränaren Jose Mourinho sparken. In kom i stället Ole Gunnar Solskjaer, tidigare mångårig spelare i United men relativt oprövad som tränare. Solskjaer sågs som en nödlösning i väntan på nästa ”riktiga” tränare – men vikarien visade sig vara en stor succé. Under Solskjaers ledning är laget obesegrat och har vunnit nio matcher och spelat en oavgjord.

De spelare som tidigare såg håglösa, trötta, uttråkade och rädda ut är nu fulla av energi och glädje, sprudlar av självförtroende och kampvilja. Ändå är det exakt samma spelare som under Mourinhos tid. Det finns bara en synlig skillnad – laget har en ny chef, Ole Gunnar Solskjaer.

Då kan man ju fråga sig: Vad är det i Solskjaers ledarskap som förmått spelarna att prestera igen? På vilket sätt skiljer sig de båda tränarnas ledarstil åt? Och kan vi andra lära oss något av Solskjaers-effekten?

Detta är nu föremål för analys av flera experter på området. Dan Pontefract, som har skrivit flera böcker om ledarskap och är ett Manchester United-fan, delar med sig av sina slutsatser i affärstidningen Forbes. Dag Vidar Hanstad, professor vid Norges Idrottshögskola, har även han tittat närmare på orsakerna till Manchester Uniteds förvandling ur ett ledarskapsperspektiv. Deras slutsatser kan sammanfattas ungefär så här:

• En god ledare får människor att trivas. Mourinho hade för det mesta en butter och sur uppsyn och sågs sällan skratta. Han hamnade i bråk med motståndarlagets ledare, sparkade till vattenflaskor och låg i ett ständigt krig med media. Hans relation med fansen blev sämre allt eftersom tiden gick. Allt detta negativa spred sig till spelartruppen som presterade sämre än väntat.
Solskjaer, däremot, kom till klubben med ett stort leende och en positiv attityd. Och den som ler får även omgivningen att bli gladare och på ett bra humör. Plötsligt, inom loppet av bara några dagar, var stämningen på träningarna på topp och laget började att vinna matcher igen. 

• En god ledare tar ansvar. Mourino skyllde ofta dåliga prestationer på enskilda spelare och kritiserade dem även i media. Stjärnor som hamnade i onåd förpassades till avbytarbänken.

Solskjaer är noga med att prata i termer av ”vi” även när någon spelare gjort ett tveksamt ingripande. Offentligt lyfter han hellre fram det positiva för att stärka spelarnas självförtroende. Negativ kritik hanteras utanför offentlighetens ljus.

• En god ledare sätter inte sig själv i centrum. Mourinho framhöll gärna sig själv och allt han uppnått. Även när det gått dåligt för laget har han varit noga med att påpeka sina egna framgångar. Det har varit lätt att se att det funnits ett stort avstånd mellan Mourinho och många av spelarna vilket ibland resulterat i öppna konflikter.

Solskjaer har (hittills) framstått som en mycket ödmjuk person som hellre talat gott om de han har runt ikring sig än att framhålla sig själv. ”Laget” före ”jaget” med andra ord.

• En god ledare förstår kulturen på arbetsplatsen. Mourinho förde in en defensiv taktik i ett lag som alltid förknippats med glad anfallsfotboll. Detta passade inte de världsklasspelare laget förfogar över och uppskattades inte av heller av klubbens många supportrar. 

Solskjaer har släppt den inrutade och defensiva taktiken och låter de offensiva spelarna göra det de är bäst på – anfalla. Vilket inte bara har lett till fler gjorda mål, utan även till färre insläppta mål. Spelglädjen har kommit tillbaka och med den resultaten. Och det dröjde inte heller länge innan fansen på läktarna började sjunga en egen variant av sången You are my Sunshine till Solskjaers ära: ”You are my Solskjaer, My Ole Solskjaer, You make me happy, When skies are grey…”

Den sista punkten är kanske den viktigaste. Solskjaer, som spelat i klubben under nästan tolv år, förstod vilka värden klubben står för. Bland det första Solskjaer gjorde när han kom till United som tränare i december var att ta med sig en ask choklad till Kath Phipps, en kvinna som jobbat runt 50 år i receptionen hos klubben. Ryktet om hans fina gest spred sig snabbt och gav en signal att han såg varje medarbetare som viktig och att han förstod kulturen i klubben.

Ännu har Solskjaer inte testats ordentligt mot alla de bästa lagen. Ännu har vi inte fått veta hur han hanterar verkliga motgångar. Ännu har vi inte sett om Solskjaers-effekten är något tillfälligt eller om den kommer att hålla i sig.

För det är, trots allt, med fotbollstränare som med alla andra chefer:

Som ledare är du inte ett dugg bättre än ditt teams prestationer…

Vill du att vi kontaktar dig
Vill du att vi kontaktar dig?
Skriv in dina uppgifter här nedan så tar vi kontakt med dig så fort som möjligt!