Om du är chef och själv fick bestämma vilka egenskaper dina medarbetare skulle ha – hur skulle dessa se ut? Här kommer ett förslag (och på slutet en liten fundering)…
Eftersom den här bloggen handlar om ledarskap är det rätt naturligt att vi för det mesta fokuserar på chefer på olika nivåer, vilka ledaregenskaper som är viktiga och hur man kan förbättra dessa. Kort sagt – allt om hur man blir en bra ledare och chef.
Nu ska vi göra ett undantag och sätta luppen på vilka förmågor som är viktiga för medarbetare. Och nu pratar vi inte om självklarheter som yrkeskunskap och att kunna sitt jobb, utan om lite mer personliga värden.
Travis Bradberry, författare till flera uppmärksammade böcker om ledarskap och emotionell intelligens (EQ) och även skribent i många internationella tidskrifter, har på World Economic Forums hemsida nyligen delat med sig av sina funderingar kring hur en ovanligt bra medarbetare tänker och uppträder. Här är hans lista:
• De behöver inte få omedelbara belöningar. Ovanligt bra medarbetare förväntar sig inte att få erkännande direkt när de har gjort något bra, de litar på att det kommer så småningom. De har dessutom inget emot att ta på sig uppgifter som kanske ligger utanför deras ansvarsområde om det gagnar företaget.
• De är inte rädda för konflikter. Naturligtvis söker de inte efter konflikter, men skulle en sådan uppstå flyr de inte. De kan lugnt och sansat framföra sina åsikter och reagerar inte med ilska på personliga påhopp. Istället gör de allt för att reda ut konflikten.
• De kan fokusera på det viktiga. De blir inte distraherade av vare sig interna småbråk eller jobbiga kunder. De förstår skillnaden mellan riktiga problem (som måste lösas) och sådant som kan hänföras till irritationsmoment (som går att hålla sig utanför).
• De är modiga. Ovanligt bra medarbetare vågar säga ifrån där andra är tysta och vågar ställa frågor när de inte förstår. De tvekar inte att ifrågasätta beslut från sina chefer om så krävs, men de gör det med eftertanke och vid rätt tillfälle.
• De kan kontrollera sina egon. Naturligtvis vill även ovanligt bra medarbetare framstå som kloka och kunniga, men de vet när de ska avstå. De vågar erkänna att de har fel ibland och de har inget emot att göra saker enligt någon annans förslag om det känns bättre – eller bara för att rädda sammanhållningen i gruppen.
• De är aldrig riktigt nöjda. När något gått riktigt bra firar de gärna och ger sig själva en klapp på axeln – men det dröjer inte länge innan de tänker att ”det kanske går att göra ännu bättre?”. För en ovanligt bra medarbetare slutar aldrig att försöka växa, att hitta nya vägar och att utvecklas.
• De känner snabbt igen ett problem och ser till att fixa det. När något gått fel slår de inte uppgivet ut med händerna och säger ”ja, men det här händer ju hela tiden” utan sätter genast igång med att hitta lösningar. För en ovanligt bra medarbetare är problem bara större eller mindre hinder på vägen mot framgång och ska åtgärdas…
• De tar ansvar. En ovanligt bra medarbetare säger aldrig ”det var inte mitt fel” när något gått åt skogen. De känner ansvar för sina arbetsuppgifter, sina beslut och sina resultat – bra som dåliga. De försöker inte gömma sina misstag och hoppas att ingen ska se dem, istället står de för det de gjort i den fasta förvissningen att misstag är oundvikliga och att det finns massor att lära av dem.
• De är respekterade och omtyckta. På arbetsplatsen visar de integritet och har lätt att få sina arbetskamrater med sig. Utåt, mot kunder och samarbetspartners, vet de hur de på bästa sätt ska representera sitt företag och skapa en positiv bild av sin arbetsplats.
Så långt Travis Bradberrys slutsatser om hur en ovanligt bra medarbetare ska vara. Men en tanke som slår oss – och kanske också dig – är denna:
Är det inte så här även en ovanligt bra chef ska bete sig?
