Hur duktiga vi än är, får vi alla kritik då och då. När detta händer är det lätt hänt att vi argumenterar emot och skyller på andra eller tar det personligt och börjar tycka synd om oss själva. Inget av alternativen är speciellt framgångsrikt.
Om vi antar att kritiken är konstruktiv (det ligger alltså inga personliga aggressioner eller andra dolda agendor bakom den) har du mycket att vinna på att ta kritiken på allvar. Men hur vi reagerar är väldigt olika beroendet på vilken personlighet vi har. Enligt Mark Murphy, föreläsare och författare i ledarskapsfrågor och medarbetare i den amerikanska affärstidningen Forbes, har vi fyra val – Medkännaren, Bearbetaren, Fixaren och Analytikern. Inget av valen är bättre eller sämre och alla har sina positiva och negativa sidor. Vem är du?:
En av de första frågorna du ställer dig när du får kritik är ”Varför säger just den personen just detta just nu?”. Du sätter genast igång med att försöka förstå den som kritiserar dig, hur han eller hon tänker och känner samt hur kritiken påverkar hela er relation. Du är intresserad av att få reda på vad du gjort fel och din vilja att ställa allt till rätta är närmast hjärtknipande. Överlag har du ett mycket förstående förhållningssätt till kritik vilket ofta leder till att du hittar lösningar.
Problemet med att vara en Medkännare är att det kan leda till obefogad självkritik och så småningom gå ut över ditt självförtroende.
Bearbetaren – du tänker systematiskt och långsiktigt
Bland det första du tänker när kritiken kommer är ”Men vänta nu, vad är det exakt som gått fel och hur gick det till?”. Steg för steg dissekerar du det som har lett fram till det du blev kritiserad för. Du tänker systematiskt och glömmer ingen detalj. Du ser dessutom inte bara till att du rättar det du fick kritik för, du är också noga med att det aldrig kommer att upprepas i framtiden.
Det negativa med att vara en Bearbetare är att du ibland kan fastna i ditt eget systematiska tänkande och göra en alltför stor sak av det inträffade – du blev ju faktiskt bara ombedd att rätta till ett litet fel…
Fixaren – du vill ha resultat, lösningen är allt
Din omedelbara (och kanske enda) reaktion på kritik är ”OK, hur fixar vi till det här då?”. Du är inte särskilt intresserad av att gräva djupare i kritiken, om den är berättigad eller inte eller att analysera dess orsaker. Du är fokuserad på resultat, inget annat, och om något har gått fel så ska det självklart fixas – lösningen är allt! Konstigare än så är det inte.
Baksidan med att vara en Fixare är att du kanske missar de underliggande faktorerna till att något går fel och därför riskerar att göra samma misstag flera gånger.
Analytikern – du kräver bevis, inte en massa åsikter
”Ligger det något i den här kritiken?” är förmodligen en av dina första tankar. Du vill ha handfasta bevis för att något verkligen blivit fel, du nöjer dig inte med att någon bara tycker det. Du analyserar varje vinkel och vrå av kritiken och om du efter moget övervägande finner att det nog ligger något i den är du inte rädd för att vidta åtgärder. Du blandar sällan in känslor och kritik påverkar inte hur du uppfattar dig själv och dina förmågor.
Avigsidan med att vara en Analytiker kommer när du uppfattar (rätt eller fel) kritiken som obefogad. Då kan du bli riktigt arg och på så sätt försvåra samarbetet med den som kritiserat dig. Och kanske andra också.
Även om få av oss är renodlade Medkännare, Bearbetare, Fixare eller Analytiker har vi med stor sannolikhet någon reaktion som är dominant (människan lär ju vara ett vanedjur). Om du känner till den, samt fördelarna och riskerna med den, har du också större möjlighet att vända den kritik du får till något positivt:
Du lär dig något nytt. Du utvecklas. Inte så dumt resultat av att göra fel, eller hur?