Har du också jobbat hemma under den pågående pandemin? Då är du inte ensam – närmare hälften av alla svenskar tycks ha hörsammat Folkhälsomyndighetens uppmaning…
För svenskar är distansarbete ingen ny trend. I en jämförelse gjord 2015 mellan 28 europeiska länder låg Sverige på andra plats med 33 procent som uppgav att de ofta eller ibland arbetat på distans, i hemmet eller något annat ställe utanför den egentliga arbetsplatsen.
Men i och med corona-pandemin har den trenden förstärkts kraftigt. I en undersökning gjord av YouGov som presenterades i april, uppgav närmare hälften av alla arbetande svenskar att de jobbade hemma, helt eller delvis.
Även teleoperatören Tele 2 har undersökt våra förändrade arbetsvanor. I februari i år var det bara två procent som svarade att de distansarbetade på heltid – i april hade den siffran stigit till 32 procent. Bland stockholmare var den siffran så hög som 45 procent.
De som tvingats jobba på distans verkar också ha upprätthållit sitt engagemang för sin arbetsplats. Enligt undersökningsföretaget Brilliant Future uppgav 86 procent av de tillfrågade medarbetarna och cheferna att de fortfarande känner stort engagemang och att de kan bidra till verksamheten på de företag där de jobbar. Hela 94 procent av medarbetarna tyckte att deras chefer har agerat på ett bra sätt under krisen.
Och vi svenskar verkar också gilla att ha kontoret hemma. I olika undersökningar säger sig mellan 40 och 90 procent att de vill fortsätta att arbeta hemma även efter pandemin, i alla fall några dagar i veckan.
Redan innan pandemin var vi alltså på väg mot ökat distansarbete, och då ligger det ju nära till hands att tro att detta snart är det nya normala. Bra eller dåligt? Tja, vad du själv tycker handlar väl mest om personlig läggning och eventuella egna erfarenheter av hemarbete.
Ser man lite mer övergripande på frågan kan man försöka ta reda på vad forskningen om distansarbete ger för svar. Och här hittar vi både fågel, fisk och mittemellan. Samt också en betydande utmaning – och möjlighet…
Bra för de flesta:
• Lättare att rekrytera nyckelpersoner. Det förväntas bli enklare för företag att rekryter kvalificerade medarbetare, då kravet på att tvingas flytta till orten där kontoret ligger försvinner. Om företaget har sitt säte i Borlänge spelar det ingen roll om du bor i Kiruna eller Malmö, eller varför inte i Paris eller Rom. Så länge det finns snabb uppkoppling och företaget har ett bra och säkert system för arbete på distans borde rimligen deras möjligheter att hitta rätt medarbetare öka.
• Lättare att jobba åt företag långt bort. Av samma anledning blir det också lättare att acceptera ett erbjudet arbete långt från där man bor. Speciellt gäller det familjer med barn, lite äldre som har rotat sig på ett ställe eller andra som av olika anledningar inte vill dra upp sina bopålar.
• Möjlighet till billigare boende. En tredje effekt som har med bostadsorten att göra kan bli att de som nu bor i dyra hus eller lägenheter i överhettade områden kan minska sina utgifter rejält genom att flytta utanför storstäderna och ändå jobba kvar.
• Sparar tid. Det är många som pendlar både en, två eller tre timmar per dag för att komma till och från sina arbetsplatser. Den tiden kan man lägga på något annat – barn och vänner, favorithobbyn, träning eller vad man nu tycker att man försakar.
• Sparar pengar. Företagen kan spara rejält med pengar när behovet av kontorsytor minskar. Det blir även mindre kostnader för kontorsmöbler, material, värme och annat nödvändigt. Medarbetarna slipper resekostnader för bilen eller för kollektiva färdmedel. Många sparar också en betydande slant när man slipper dyra luncher ute.
• Bra för miljön. Om färre tar bilen till jobbet minskar utsläppen. 2018 stod personbilar för runt 60 procent av transportsektorns utsläpp av växthusgaser, enligt Naturvårdsverket. Hur stor del av dessa som kan hänföras till resor till och från arbetet är osäkert, men det är inte en obetydlig del.
Bra för somliga – dåligt för andra:
• Förändrad arbetsmiljö. Vissa av oss gillar kontor där man arbetar tätt inpå andra, med liv och rörelse i ett sorts ordnat kaos. Andra vill ha lugn och ro och blir störd av för mycket ljud och kan därför föredra hemmets lugna vrå. Men att ha arbetsplatsen hemma innebär inte alltid tystnad, ibland kan andra i hushållet kräva vår uppmärksamhet när vi minst önskar det, ibland kan hemmiljön distrahera oss från att vara hundra procent koncentrerad på arbetet. Ett annat problem är själva arbetsplatsen, det är inte alla som har tillgång till ett avskilt rum att jobba i och soffan eller köksbordet är väl inte de mest ergonomiska ställena att arbeta vid i det långa loppet…
• Friare arbetstider. Många uppskattar hemarbete för att det ger dem möjlighet att utföra andra uppgifter (starta en tvättmaskin, ta en promenad, fixa en läckande kran…) mellan arbetsuppgifterna för att sedan ta igen den tiden senare. För andra är just detta det svåra, att jobb och fritid lätt går in i varandra och även kvällar och helger måste tas i anspråk för arbete. Gränsen mellan arbetstid och ledighet riskerar att suddas ut för den som inte kan eller vill säga stopp.
Dåligt för de flesta:
• Färre fysiska kontakter. Möten via video och telefon i all ära – mycket går ändå förlorat när den fysiska kontakten med arbetskamrater och chefer uteblir. Att inte spontant kunna bolla idéer, diskutera tankar och ta upp problem med en kollega eller chef upplevs av många som frustrerande och kan påverka kreativiteten. Och underskatta inte det sociala kittet som uppstår i småsnacket på fikapauserna, många saknar sina arbetskamrater av just den anledningen.
• Sammanhållningen i arbetsgruppen kan minska. För att uppnå gemenskap och förståelse i en grupp är det viktigt att lära känna varandra. Detta blir givetvis svårare på distans. För en redan sammansvetsad grupp är det kanske inget problem, i alla fall inte i det korta perspektivet. Men hur går det när nya grupper sätts samman? Och hur kommer en ny medarbetare in på ett bra sätt i en redan befintlig grupp?
Utmaningar – och möjligheter:
• Ändrade krav på chefer och medarbetare. Det är här vi hittar den kanske största utmaningen och möjligheten. Vad händer vid akuta problem när en medarbetare inte kan få tag på sin chef eller be om råd av sina medarbetare? När beslut måste fattas med en gång, utan att ha någon att fråga till råds?
Med den ökande digitaliseringen av arbetslivet (som var på gång redan innan pandemin slog till) följer också stigande krav på det personliga ledarskapet. Det innebär att den som som är medarbetare måste både få och ta ansvar för fler beslut i sitt arbete och sin utveckling. Men det kräver också att chefen är beredd att ge det mandatet, att delegera ansvar och skapa en trygghet hos sina medarbetare som till och med innebär att det är tillåtet att begå misstag.
För det är i det personliga ledarskapet, hos både chefer och medarbetare, som nyckeln till ett effektivt och stimulerande arbete ligger. Vare sig det är på distans eller inte…
PS: Oavsett om du arbetar hemma eller på kontor – glöm inte att hålla distansen!
