Ny forskning: Chefer är dåliga på att samarbeta – med varandra

Anta att ni har ett problem på ert företag. Anta vidare att ni sätter ett antal kunniga och erfarna chefer i ett rum för att lösa detta viktiga problem. Vad tror du att resultatet blir – bra eller dåligt?

Om du har varit chef och ledare i några år så vet du att det inte är ett självspelande piano att få en grupp att jobba mot ett gemensamt mål på ett effektivt sätt. I så fall har du säkert suckat tungt flera gånger över ”folk som inte kan samarbeta” eller ”den där som alltid måste invända” eller något annat irritationsmoment.

Då kan det ju vara intressant att fundera över hur just chefer presterar när de ska jobba tillsammans för att lösa problem eller vara kreativa. Det har i alla fall ett antal amerikanska forskare gjort och resultaten presenteras i Journal of Personality and Social Psychology och refereras i bl. a. Psychology Today.

Och det är ingen positiv bild över dagens ledare som målas upp (känsliga ledare varnas för att läsa vidare):

Forskarna bjöd in ett antal chefer att vara med i några undersökningar. Första uppgiften var rätt trivial – det gällde att bygga ett så högt torn som möjligt med hjälp av godisbitar och tandpetare. De delade in deltagarna i grupper om två och två, där en fick till uppgift att bestämma och fatta alla beslut och den andre blev utan formell makt. Vad deltagarna inte visste var att detta bara var en manipulation för att på så sätt upphöja en av de två till chef.

Sedan delades deltagarna om i två grupper – en med bara ”maktpersoner” och den andra med de som inte fick någon makt i den tidigare uppgiften (deltagarna hade ingen aning om hur grupperna delades upp). Dessutom hade forskarna en kontrollgrupp av chefer som inte utsatts för ovanstående manipulation.

Grupperna fick nu till uppgift att komma på en så bra affärsidé som möjligt. Sedan fick en oberoende jury betygsätta prestationerna, hur kreativa de varit och hur väl de samarbetat.

Resultatet? Gruppen med ”maktpersoner” presterade sämst – de var minst kreativa, de hade flest konflikter, samarbetade sämst och var också sämst på att dela med sig av information och idéer. Både kontrollgruppen och gruppen med minst makt klarade uppgifterna bättre.

Forskarna utförde liknande undersökningar där det gällde att förhandla fram ett så bra resultat som möjligt utifrån ett givet utgångsläge. Även här var gruppen med ”maktpersoner” sämst rakt igenom.

Nu har du säkert räknat ut svaret på frågan i ingressen. Forskarnas förklaring att det kan stå till på det här viset är att chefer får lära sig hur de kan påverka andra och på så sätt få igenom sina visioner. Men det de inte får lära sig – och som är minst lika viktigt när det gäller ledarskap – är att även kunna lyssna, ta in, värdera och följa andra när så krävs. Så när en grupp av chefer, vana att bestämma, ska samarbeta finns det en uppenbar risk att alla bara försöker få igenom sina egna viljor.

Ett gott ledarskap är självklart bra för varje företag. Men det skadar nog inte om det kombineras med ett gott följarskap – även bland chefer och ledare. I alla fall ibland…