Vad har Sveriges hantering av coronakrisen att göra med våra chefers sätt att utöva ledarskap? En hel del, visar det sig…
Vi tar det här med coronakrisen först. Två forskare vid Handelshögskolan, Ingalill Holmberg och Pernilla Petrelius Karlberg, har tittat på varför Sverige har hanterat pandemin så olikt jämfört med de flesta andra länderna i världen. Dvs rekommendationer (om än starka sådana) och frivillighet contra nedstängning och tvångsåtgärder.
Så här säger Pernilla Petrelius Karlberg till nätsajten forskning.se när hon sammanfattar deras slutsatser:
– Genom att ständigt påminna om att vi alla har ett ansvar görs vi delaktiga i beslutsfattande och därmed i verkningsgraden av de åtgärder som sätts in. Förmågan och villigheten att samverka blir helt avgörande för om insatserna fungerar eller helt enkelt kollapsar. Det handlar i grunden om en kombination av självledarskap och en kapacitet att tillsammans med andra bidra till såväl akut problemlösning som de övergripande mål som formuleras av myndigheter och politiker.
Det är intressant att forskarna väljer att använda ordet självledarskap, ett begrepp som vuxit sig allt starkare de senaste åren i ledarskapskretsar. Självledarskap är, som ordet säger, förmågan att leda sig själv, det personliga ledarskapet. Men för att det ska fungera måste det, som forskarna mycket väl påpekar, också finnas några andra ingredienser:
• Tilltro. Ledare måste lita på dem de leder – och vice versa. Det måste alltså finnas en ömsesidig respekt och tillit för varandra, att ”vi kommer att göra det som behövs”.
• Eget ansvar. Ledare måste ge ökat eget ansvar till dem de leder för att de ska känna sig motiverade och delaktiga. På så sätt ökar även viljan att leva upp till förväntningarna.
• Kommunikation. Ledare måste informera så tydligt det bara går (och helst ännu bättre) om vilka förväntningar som finns. Målen som ska nås måste också var tydliga och begripliga.
Det här handlar alltså om forskarnas förklaring till varför Sverige har valt den väg vi valt för att hantera den pågående pandemin. Men visst låter det även som en grundkurs i ledarskap i vilken organisation som helst…?
LÄS MER: Du har målen och drömmarna – vi har verktygen
Det finns dessutom ytterligare en likhet mellan forskarnas rapport och hur självledarskap, eller personligt ledarskap, kan användas i företagsvärlden. Forskarna menar att all förändring som inte sker med tvång bygger på tillit – och att tillit i mångt och mycket är en kulturell fråga där teamarbete, dialog och kunskap är starka värderingar som bidrar till att skapa tilliten.
Forskarna syftar i det här fallet givetvis på olika länders olika kulturer – men det är inte en särskilt stor tankevurpa att i stället tänka på olika företags olika kulturer. I många företag har ledningen insett att vägen till framgång ligger i att skapa just tillit och motivation samt att ge medarbetarna ökat ansvar och delaktighet i verksamheten. Några företag lever kvar i tron att en chef alltid vet bäst och ska peka med hela handen och ge order…
Vilken ledarstrategi som är bäst – eget ansvar eller peka med hela handen – för att bekämpar coronaviruset vet vi först när pandemin är över och vi kan överblicka konsekvenserna och dra korrekta slutsatser.
Vilken ledarstrategi som är bäst för att få företag och medarbetare att växa och må bra har vi däremot en väldigt bestämd uppfattning om. Den sammanfattas på ett utomordentligt sätt av Pernilla Petrelius Karlberg, en av forskarna på Handelshögskolan, som säger så här till forskning.se:
– Ett ledarskap som inte fångar grundläggande värderingar i ett samhälle är dömt att misslyckas.
LÄS OCKSÅ: Jobbat hemifrån? Grattis, du har lyckats med distansarbetet
